Saknaden.. Ja, den är obeskrivlig! Det känns som ett stort hål i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra! Det som jag tyckte var roligt känns plötsligt inte alls roligt.. Maten som jag tyckte var god smakar nu som aska! Allt jag vill göra när jag vaknar är att blunda och fortsätta sova, sova tills det går över.. Kommer det att gå över?

Jag kommer att sluta le och hålla uppe någon jävla fasad som om att allt är så bra när det faktiskt inte är det.

 

Men jag antar att det bara är att fortsätta att andas och hoppas på att det går lättare och lättare varje dag!

Du kommer alltid att vara älskad och saknad.